Svensk
maffia
av Lasse Wierup och Matti Larsson
Vilka organisationer! Tänk om våra svenska företag och organisationer hade lite av den organisationsförmåga som Hells Angels, Brödraskapet och Bandidos MC har. Då menar inte jag den kriminella delen av organisationen utan förmågan att planera och organisera sin verksamhet. Allt är genomtänkt färger och klädkoder. Alla är medvetna om de regler som finns. Ett exempel som jag själv varit med om är en begravning av en ”hangaround”. Framme vid kistan fanns ett jättestort blomsterarrangemang men enbart röda och vita blommor som är Hells Angels färger. Arrangemanget stod för sig själv på ena sidan av kistan, inga andra arrangemang stod i närheten. I en bänkrad längre bak satt ”hangarounds”, ”prospekts” med flera och småpratade innan begravningen börjat när en fullvärdig Hells Angels medlem kom in i kyrkan. Då lägger det sig en tystnad i kyrkan som inte går att beskriva. Han hälsar på utvalda och sätter sig bakom de andra och det förblir tyst i kyrkan. Det var mäktigt! Nog om detta för det var inte det, jag skulle skriva om.
Så här skriver Lars Linder, Dagens Nyheter om Svensk Maffia
”Både kusligare och mer spännande än vilken thriller som helst, eftersom de inte bara är välskrivna, utan alldeles på riktigt”.[1]
av Lasse Wierup och Matti Larsson
Vilka organisationer! Tänk om våra svenska företag och organisationer hade lite av den organisationsförmåga som Hells Angels, Brödraskapet och Bandidos MC har. Då menar inte jag den kriminella delen av organisationen utan förmågan att planera och organisera sin verksamhet. Allt är genomtänkt färger och klädkoder. Alla är medvetna om de regler som finns. Ett exempel som jag själv varit med om är en begravning av en ”hangaround”. Framme vid kistan fanns ett jättestort blomsterarrangemang men enbart röda och vita blommor som är Hells Angels färger. Arrangemanget stod för sig själv på ena sidan av kistan, inga andra arrangemang stod i närheten. I en bänkrad längre bak satt ”hangarounds”, ”prospekts” med flera och småpratade innan begravningen börjat när en fullvärdig Hells Angels medlem kom in i kyrkan. Då lägger det sig en tystnad i kyrkan som inte går att beskriva. Han hälsar på utvalda och sätter sig bakom de andra och det förblir tyst i kyrkan. Det var mäktigt! Nog om detta för det var inte det, jag skulle skriva om.
Så här skriver Lars Linder, Dagens Nyheter om Svensk Maffia
”Både kusligare och mer spännande än vilken thriller som helst, eftersom de inte bara är välskrivna, utan alldeles på riktigt”.[1]
Svensk
maffia handlar om hur olika kriminella gäng har etablerat sig i Sverige och
styr den undre världen. Författaren har gjort ett bakgrundsarbete som är
väldigt noga och genomtänkt. Han har intervjuat före detta medlemmar, vittnen,
poliser och gängmedlemmar. Författaren har kartlagt olika personer som har
eller haft stor betydelse för den undre världens utveckling. Han måste ha haft
en fingertoppkänsla för människor och vilka frågor som är man kan ställa vid
rätt tillfälle.
Boken är
skriven som skönlitterär bok. Men jag vill ändå se det som en dokumentär med
fristående kapitel. Författaren bygger sin bok på intervjuer som han sedan
dramatiserar in i en helhet. Eftersom han namnger sina källor måste kravet på
sanning, källkritik och etik vara hög annars kan det få konsekvenser som ingen
vill vara med om. Språket i boken är lätt att förstå och innehållet är
fängslande. Miljöbeskrivningen är målande och väl detaljerad.
I hela
boken poängteras det att är du väl medlem är det inte längre du som bestämmer
utan gänget, till exempel vill gänget att du skall döda någon måste du göra
det.
Men även
om boken bygger på sanning så kan jag inte låta bli att fundera över om allt
verkligen är sant. Hur vågar författaren skriva så detaljerat om kriminella
gäng när han vet vad gängen är kapabla till. Hur har författaren kunnat bygga
upp ett så starkt förtroende mellan sig och gängmedlemmarna när man vet hur
ofta uppgifter kan missbrukas för sin egen vinnings skull. Det måste vara så
att många av de uppgifter han får kan han inte föra vidare.
