Blogg C, När blir journalistik fiktion?

Svensk maffia
av Lasse Wierup och Matti Larsson

Vilka organisationer! Tänk om våra svenska företag och organisationer hade lite av den organisationsförmåga som Hells Angels, Brödraskapet och Bandidos MC har. Då menar inte jag den kriminella delen av organisationen utan förmågan att planera och organisera sin verksamhet. Allt är genomtänkt färger och klädkoder. Alla är medvetna om de regler som finns. Ett exempel som jag själv varit med om är en begravning av en ”hangaround”. Framme vid kistan fanns ett jättestort blomsterarrangemang men enbart röda och vita blommor som är Hells Angels färger. Arrangemanget stod för sig själv på ena sidan av kistan, inga andra arrangemang stod i närheten. I en bänkrad längre bak satt ”hangarounds”, ”prospekts” med flera och småpratade innan begravningen börjat när en fullvärdig Hells Angels medlem kom in i kyrkan. Då lägger det sig en tystnad i kyrkan som inte går att beskriva. Han hälsar på utvalda och sätter sig bakom de andra och det förblir tyst i kyrkan. Det var mäktigt! Nog om detta för det var inte det, jag skulle skriva om.

Så här skriver Lars Linder, Dagens Nyheter om Svensk Maffia
”Både kusligare och mer spännande än vilken thriller som helst, eftersom de inte bara är välskrivna, utan alldeles på riktigt”.[1]

Svensk maffia handlar om hur olika kriminella gäng har etablerat sig i Sverige och styr den undre världen. Författaren har gjort ett bakgrundsarbete som är väldigt noga och genomtänkt. Han har intervjuat före detta medlemmar, vittnen, poliser och gängmedlemmar. Författaren har kartlagt olika personer som har eller haft stor betydelse för den undre världens utveckling. Han måste ha haft en fingertoppkänsla för människor och vilka frågor som är man kan ställa vid rätt tillfälle. 

Boken är skriven som skönlitterär bok. Men jag vill ändå se det som en dokumentär med fristående kapitel. Författaren bygger sin bok på intervjuer som han sedan dramatiserar in i en helhet. Eftersom han namnger sina källor måste kravet på sanning, källkritik och etik vara hög annars kan det få konsekvenser som ingen vill vara med om. Språket i boken är lätt att förstå och innehållet är fängslande. Miljöbeskrivningen är målande och väl detaljerad.

I hela boken poängteras det att är du väl medlem är det inte längre du som bestämmer utan gänget, till exempel vill gänget att du skall döda någon måste du göra det.

Men även om boken bygger på sanning så kan jag inte låta bli att fundera över om allt verkligen är sant. Hur vågar författaren skriva så detaljerat om kriminella gäng när han vet vad gängen är kapabla till. Hur har författaren kunnat bygga upp ett så starkt förtroende mellan sig och gängmedlemmarna när man vet hur ofta uppgifter kan missbrukas för sin egen vinnings skull. Det måste vara så att många av de uppgifter han får kan han inte föra vidare.

Linda Gunnarson, 760830

---

[1] http://www.reporto.se/ 2012 09 11